Det var dans bort i vägen

Det var dans bort i vägen på lördagsnatten,öfver nejden gick låten af spelet och skratten,det var tjoh! det var hopp! det var hej!Nils Utterman, token och spelmansfanten,han satt med sitt bälgspel vid landsvägskanten,för dudeli! dudeli! dej!

Där var Bolla, den präktiga Takeneflickan,hon är fager och fin, men har intet i fickan,hon är gäcksam och skojsam och käck.Där var Kersti den trotsiga, vandrande, vilda,där var Finnbacka-Britta och Kajsa och Tildaoch den snudiga Marja i Bäck.

Där var Petter i Toppsta och Gusten i Backen,det är pojkar, som orka att kasta på klackenoch att vischa en flicka i skyn.Där var Flaxman på Torpet och Niklas i svängenoch rekryten Pistol och Högvaltadrängenoch Kall-Johan i Skräddarebyn.

Och de hade som brinnande blånor i kroppen,och som gräshoppor hoppade Rejlandshoppen,och i stenar och klackar det small.Och rockskörten flaxade, förkläden slängdeoch flätorna flögo och kjolarna svängde,och musiken den gnällde och gnall.

In i snåret af björkar och alar och hasselvar det hviskande snack, det var tissel och tasselbland de skymmande skuggorna där,det var ras, det var lek öfver stockar och stenar,det var kutter och smek under lummiga grenar– vill du ha mig, så har du mig här!

Öfver bygden låg tindrande stjärnfager natten,det låg glimtande sken öfver skvalpande vatteni den löfskogsbekransade sjön,det kom doft ifrån klöfvern på blommandevallaroch från kådiga kottar på granar och tallar,som beskuggade kullarnas krön.

Och en räf stämde in i den lustiga låtenoch en uf skrek uhu! ifrån Brynbärsbråten,och de märkte, de hörde det ej.Men uhu! hördes ekot i Getberget skria,och till svar på Nils Uttermans dudelidia!kom det dudeli! dudeli! dej!